Torvmarkerna utgör Finlands största kollager och verksamhet på dem påverkar klimatgasutsläppen. Ett torrläggningsdjup på 30–40 cm är tillräckligt för trädens tillväxt. Då man sänker vattennivån, blir mera torv ovan vattenytan, utsatt för syrerika förhållanden. Med tillgång till syre börjar torven förmultna och avge koldioxid i luften. Man kan bevara torvmarkernas kollager genom att undvika onödig torrläggning.
Med kontinuitetsskogsbruk bevarar man ett trädbestånd som avdunstar vatten, varvid vattennivån inte stiger alltför högt och inte heller sjunker omotiverat lågt.
Iståndsättningsdika torvmarker endast i det fall att vattnet hindrar trädbeståndets tillväxt och beståndet har haft tydlig nytta av tidigare dikning. Noggrant övervägd iståndsättningsdikning sparar euron och minskar också utsläppen av växthusgaser, då vattennivån inte sänks alltför lågt. Undvikande av onödiga iståndsättningsdikningar är viktigt också med tanke på vattenvården.
Det lönar sig att undvika alltför djupa diken om en iståndsättningsdikning trots allt är nödvändig. En onödig sänkning av vattennivån förbättrar inte trädbeståndets tillväxt, men kan öka utsläppen av växthusgaser och näringsämnen. En alltför hög vattennivå kan i många fall korrigeras med gödsling i stället för iståndsättningsdikning.
Vi förnyade våra anvisningar för skötsel av torvmarker 2020. Du kan bekanta dig närmare med dem här.