Hållbar skogsvård på torvmark

Cirka en fjärdedel av Finlands skogar växer på torvmark, vilket innebär att torvmarkerna har stor betydelse för skogsägarnas inkomstbildning och skogsindustrins virkesförsörjning. Denna sida sammanfattar de centrala tipsen för skogsbruk på torvmark.

På torvmarker blir avverkningsinkomsterna ofta mindre än på mineraljordar och skogsvårdskostnaderna i regel större. Dessutom är riskerna för utsläpp i vattendragen och av klimatgaser större än på momark.

Åtgärder på torvmark ska planeras omsorgsfullt med beaktande av olika aspekter, varvid skogsägaren kan besluta om åtgärder utgående från sina egna målsättningar. I Metsä Group utvecklar vi skogsbruket på torvmarker på ett sådant sätt, att skogsbruket är lönsamt och så att verksamhetens vatten- och klimatpåverkan ska vara så liten som möjligt.

Målet är att hålla en lämplig vattennivå

En lämplig dräneringsnivå är viktig både för trädens tillväxt och för att minska på utsläppen. För träden är det tillräckligt, att huvuddelen av rotsystemet är ovanför vattennivån. Om vattennivån stiger, försvagas trädens tillväxt, utsläppen av klimatuppvärmande metan ökar och humus kommer i rörelse. Om vattennivån sjunker, börjar torven sönderfalla och det frigörs koldioxid som värmer klimatet.

Lämplig vattennivå är 30-40 cm djup från torvens yta. Då finns trädens rötter i huvudsak ovanför vattennivån och vattnet hindrar inte trädens tillväxt.

TIPS FÖR ATT UPPRÄTTHÅLLA EN LÄMPLIG VATTENNIVÅ

  • Ett fungerande dike får innehålla vatten. Kontrollera vattennivån i gamla diken under sensommaren, inte under vårflödet. Dikessystemet fungerar då vattnet under sensommaren är på 30−40 centimeters djup från torvens yta.
  • Kom ihåg: en alltför effektiv torrläggning ökar inte skogens tillväxt, men ökar koldioxidutsläppen då torven sönderfaller.
En stabil vattennivå på rätt djup är viktig på torvmark.

Iståndsättningsdikning endast till verkligt behov

Iståndsättningsdikning innebär att man rensar befintliga, igenväxta diken. Vi nydikar inte torvmarker i naturtillstånd eller tillstånd som påminner om naturtillstånd.

Det lönar sig inte att utföra iståndsättningsdikning av gammal vana, utan noggrant överväga om den höga vattennivån kan korrigeras till exempel med gödsling med aska eller kontinuitetsskogsbruk.

Iståndsättning behövs om vattennivån också under sensommarens torraste tid ligger när torvens yta. Vid en förnyelseavverkning där största delen av det avdunstande trädbeståndet avlägsnas behövs ofta åtminstone delvis rensning av diken.

TIPS FÖR ISTÅNDSÄTTNINGSDIKNING

  • Uppskatta om tillväxten har avtagit. Finns orsaken i näringsbrist eller alltför hög vattennivå? Därefter funderar man på korrigerande åtgärder: är gödsling med aska tillräckligt eller finns det ett behov av iståndsättningsdikning?
  • Om det finns behov av iståndsättningsdikning, är 60−80 centimeter i regel tillräckligt djup på diket. På det sättet borde vattennivån bli på 30−40 centimeters djup från torvens yta, vilket är en lämplig nivå med tanke på beståndets tillväxt.
  • Ofta är det tillräckligt att endast iståndsätta en del av dikessystemet.
Diken rensas endast enligt behov.

Gödslad skog växer och avdunstar vatten

Torvmark innehåller ofta rikligt med kväve, men träden kan inte utnyttja kvävet på grund av brist på fosfor och kalium. Man kan tillföra fosfor och kalium genom att gödsla med aska.

Gödslingen ökar skogens tillväxt. En växande skog i bra skick avdunstar mera vatten och håller jordmånens vattennivå i balans, varvid en iståndsättningsdikning kanske är onödig. Det innebär att mindre mängder näringsämnen kommer ut i diken, miljön och vattendragen.

På exempelbilden ovan har tillväxten tagit fart i tallbeståndet på en lingontorvmo med tjockt torvskikt efter en gödsling med aska. Trädbeståndet avdunstar mycket vatten och det finns inget behov av iståndsättningsdikning.

TIPS FÖR SKOGSGÖDSLING

  • På torvmarker med tjockt torvskikt rådet det ofta brist på fosfor och kalium. Kaliumbrist går att identifiera på basen av gulnande granbarr.
  • Träaska som innehåller fosfor och kalium åstadkommer mertillväxt i trädbeståndet under lång tid, till och med årtionden. Träd som växer snabbt tar hand om en tillräcklig avdunstning av vatten utan dikning.

Utnyttja kontinuitetsskogsbrukets möjligheter

Trädbeståndet avdunstar vatten på torvmarkerna. Då endast en del av trädbeståndet avverkas, avdunstar det kvarställda beståndet så mycket vatten att det inte är nödvändigt att företa en iståndsättningsdikning. Dessutom hålls vattennivån stabil vilket minskar på klimatpåverkan och effekterna för vattendragen.

Kontinuitetsskogsbruk kan tillämpas genom teghuggning, plockhuggning och luckhuggning. Inom kontinuitetsskogsbruk blir inkomsterna per avverkning mindre än vid en förnyelseavverkning, men å andra sidan uppstår inte heller planterings- eller plantskogsvårdskostnader.

På torvmarker kan man också tillämpa höggallring, vilket förlänger omloppstiden. Vid höggallring tar man tillvara grövre träd och utnyttjar naturligt plantuppslag så mycket som möjligt så som det framgår av bilden ovan.

TIPS FÖR KONTINUITETSSKOGSBRUK

  • I kontinuitetsskogsbruket beaktar man skogsbrukets lönsamhet samt klimat- och miljöeffekter. Samtidigt värnar man om skogsnaturens mångfald, plus att effekterna på landskapet är lindrigare. Särskilt på bördiga torvmarker lönar det sig att välja kontinuitetsskogsbruk. Det hjälper att hålla kontroll på vattennivå och näringsutsläpp.
  • Bekanta dig med skötselmodellen Metsä Group Plus. Metsä Groups ägarmedlemmar får en hektarbaserad tilläggsbonus om man tillämpar kontinuitetsskogsbrukets metoder på bördiga, dikade, grandominerade torvmarker i stället för kalavverkning, dvs. utför en plock- eller luckhuggning, förutsatt att man inte vidtar en iståndsättningsdikning.

Torvmarker med svag avkastning lämnas ytter om skogsbruket

På tvinväxta områden och områden som är vattensjuka också efter dikning, kan man överväga passiv återställelse, där man lämnar skogen i naturtillstånd. I praktiken innebär det att man låter skogen försumpas och gradvis återgå till sitt ursprungliga tillstånd. Denna återställelseprocess kan försnabbas genom att helt eller delvis tar till vara grövre träd.

Avstående från skogsbruk är särskilt begrundansvärt då området gränsar till motsvarande områden i naturtillstånd. På bördiga, mycket fuktiga objekt kan man överväga aktivt återställande, där man täpper till befintliga diken och höjer vattennivån på det sättet.

TIPS FÖR PASSIV ÅTERSTÄLLELSE:

  • Är myren så karg, att inte ens en dikning har fått till stånd ett utvecklingsdugligt trädbestånd? Det lönar sig att lämna objektet ytter om skogsbruket och lämna det att återställas mot naturtillstånd.
  • Om området gränsar till motsvarande områden, lönar det sig att bilda större och mera enhetliga naturhelheter. På bördiga objekt kan man överväga aktivt återställande.
  • Tilläggsuppgifter om myrskydd finns till exempel i jord- och skogsbruksministeriets Metsonpolku-program och miljöministeriets Helmi-program.