I ekonomiskog främjar man naturens mångfald genom att bevara och öka sådana strukturelement i skogen som har särskilt stor betydelse för mångfalden. Sådana strukturelement är till exempel gamla och stora trädindivider, död ved och lövträd. Ett sätt att öka dessa strukturelement är att lämna grupper av naturvårdsträd vid alla avverkningar. Naturvårdsträden lämnas bestående i skogen och de ska inte avlägsnas i något skede. Certifieringskriterierna förutsätter också att man lämnar naturvårdsträd.
Naturvårdsträden blir med tiden gamla trädindivider. Då naturvårdsträden dör, bildar de död ved under beståndets omloppstid. Om man vid slutavverkningen skulle avlägsna alla träd och inte lämna naturvårdsträd, skulle det inte bildas gamla träd eller grov död ved under omloppstiden.
Ungefär en fjärdedel av alla skogsarter lever på död ved. Levande naturvårdsträd och bevarande av död ved är goda sätt att förhindra att skogsarter blir hotade.
Man började lämna naturvårdsträd på 1990-talet. Till en början lämnades de en och en på avverkningsobjektet, men enligt nuvarande praxis lämnas de i grupper i mån av möjlighet. Grupper av naturvårdsträd röjs inte heller i samband med skogsvård.
Sparsamt förekommande trädslag lämpar sig väl som naturvårdsträd
Våra vanligaste trädslag tall, gran och björk bildar 97 procent av vårt trädbestånd och de övriga trädslagen tre procent, till största delen asp. Det råder störst brist på gamla och döda trädindivider av dessa sparsamt förekommande trädslag i ekonomiskog. Bevarande av dessa trädslag är särskilt nyttigt för förbättring av mångfalden. Dessutom är dessa sparsamt förekommande trädslag av mindre ekonomisk betydelse, eftersom det finns endast liten kommersiell användning för dem. Det är alltså också ekonomiskt vettigt att lämna av dem som naturvårdsträd. Av dessa anledningar köper Metsä Group endast tall, gran och björk samt asp, då aspen har en diameter på högst 40 centimeter.
Ur mångfaldssynpunkt är det vettigast att lämna träd av gagnvirkesdimensioner (över 15 eller 20 centimeter), vilka blir större med tiden. Alla naturvårdsträd dör inte på en gång, utan de dör så småningom och bildar på det sättet miljöer som lämpar sig för flera arter. Vissa arter har ofta specialiserat sig på ett visst skede eller vissa delar av trädets livscykel. Flera arter har specialiserat sig på gamla, försvagade träd. Död ved har sina arter under olika skeden av murknandet.
Det är bra att tänka på naturvårdsträdgruppernas placering och trädslag redan då man planerar en gallring – eller redan i plantskogsvårdsskedet då man väljer plats för skyddsbuskage. Det är svårt att lämna lövträd som naturvårdsträd om alla lövträd har röjts bort vid tidigare åtgärder.
Om det finns värdefulla naturobjekt i beståndet, lönar det sig att lämna en grupp av naturvårdsträd i deras närhet. Svårtillgängliga platser som fuktiga svackor eller stenbundna platser är också goda platser för naturvårdsträd. Det är också bra att tänka på landskapet då man väljer plats för naturvårdsträdgrupper. Av säkerhetsskäl är det inte rekommenderat att lämna naturvårdsträd intill vägar eller ellinjer.
Om skogsägaren har en bra plats för en grupp av naturvårdsträd i åtanke, lönar det sig att berätta om den för skogsexperten. På det sättet kan den markeras i Metsäverkko och beaktas vid planeringen av