Coronabegränsningarna har i vår tömt min kalender på både arbets- och andra resor. Jag har undantagsvis haft tid för plantskogsvård i egen skog. Vädret har gynnat sysslorna i skogen och samtidigt har jag hunnit reflektera över hur skogsvården har förändrats under årtiondena och hur det märks i skogen.
En av de största förändringarna inom skogsvården har varit att man har börjat gynna blandskog i skogsvården. I början av min skogsmanna- och skogsägarkarriär strävade man efter effektivitet och rationalitet, vilket ledde till uppkomsten av bestånd med bara ett trädslag. Vid plantskogsvård och förstagallringar gynnade man huvudträdslaget, tall eller gran beroende på växtplats, medan lövträd endast lämnades i luckor.
Numera gynnar anvisningarna klart blandskog och det märks också i praktiken i min egen skog. Senast blev jag klar med röjsågsarbetena i ett plantbestånd som jag planterade för nio år sedan. Jag planterade redan från början hälften gran och hälften tall, vartill jag nu i samband med plantskogsvården lämnade frösådda vårtbjörkar och enstaka aspar, alar och rönnar. En grupp med naturvårdsträd som står i en försumpad däld lät jag helt och hållet bli att behandla. Undervegetationen har gjort platsen till ett utmärkt skyddsbuskage för djuren.
Slutresultatet tilltalar det egna ögat. Jag tror också att den välväxande blandskogen utvecklas till ett mera mångfaldigt och beständigt bestånd än det rena granbestånd som fanns på platsen förut. Det var planterat på 1960-talet under alar på ett gammalt bete och skött enligt den tidens anvisningar. Slutresultatet var ett grovväxt rent granbestånd, som plågades av snö- och stormskador och barkborrar till följd av dem. Några torra träd står fortfarande kvar och påminner om det bestånd som fanns.
Blandskogar ökar framför allt mångfalden, men de är också beständigare än monokulturer mot skador som förorsakas av klimatförändring och andra orsaker. På lämpliga växtplatser växer de också minst lika bra som skog med bara ett trädslag och i vissa fall till och med bättre, så att kolbindningen blir ännu starkare. Det är inte svårt att driva upp ett blandbestånd och då utnyttjar man samtidigt välväxande förädlat odlingsmaterial av våra inhemska trädslag och plantor som uppstår naturligt.