I Finland avverkades efter krigen mycket virke för att betala krigsskadeståndet, vilket har lett till att skogarnas åldersstruktur har blivit sådan att den bästa tillväxten redan har börjat avta. Beräkningsmetoderna var också andra när målen för kolsänkorna fastställdes för markanvändningssektorn. Besluten baserades på den information som då var tillgänglig.
De nuvarande beräkningsmetoderna visar på enorma utsläpp från marken, vilket inte var fallet när målen för kolsänkorna fastställdes.
Endast modeller räcker inte, fältmätningar behövs också
Resultaten av beräkningarna av skogarnas kolsänka varierar kraftigt både mellan olika år och mellan de preliminära uppgifterna och de slutliga resultaten. Beräkningen av det markbundna kolförrådet bygger på processmodeller där man gör olika antaganden. Då det gäller en så här central fråga, anser jag att beräkningen bör baseras på terrängmätningar och kalibrering av modellerna baserat på kontinuerliga fältmätningar. Den nuvarande beräkningsmetoden visar att skogar orsakar koldioxidutsläpp på 1 MtCO2. Om beräkningen av kolsänkan endast sätts i proportion till förändringen i avverkningsvolymen, borde skogens kolsänka vara i storleksordningen 10 MtCO2. Lyckligtvis har jord- och skogsbruksministeriet fått ytterligare medel för att utveckla inventeringen av växthusgaser, vilket jag anser är viktigt.
Ur samhällsekonomins synvinkel är det inte rimligt att minska avverkningen av gagnvirke som används av träförädlingsindustrin
Det har i offentligheten framförts att det skulle uppstå en miljardkostnad för den finska staten om inte avverkningarna minskar. Men vid beräkningen av kostnaderna för en sådan här nedskärning har man enbart beaktas rotprisets andel, vilket är felaktigt.
Under de senaste åren har förädlingsvärdet för finländskt virke varit cirka 200 euro per fastkubikmeter, vilket gör att kostnaden för minskad avverkning i själva verket uppgår till cirka 170 euro per tCO2. Kommissionen har nyligen använt 50 euro per tCO2 som pris på utsläppsrätter vid sina beräkningar. I ekonomiska termer är det alltså lätt att argumentera för vilket alternativ som skulle vara mer lönsamt för staten. Det är betydligt klokare att bibehålla den uthålliga avverkningsnivån och att ersätta fossila produkter med biobaserade.
Finlands klimatpanel har uppskattat att kostnaden för tekniska kolsänkor som billigast uppgår till cirka 120–150 euro per tCO2. Också detta är klart lägre än kostnaden för minskad avverkning och en motsvarande minskning av skogsindustrin i Finland. Det har kastats fram förslag om att avverkningen borde minskas med cirka 10–15 miljoner kubikmeter per år, vilket skulle innebära en förlust på cirka 2–3 miljarder euro i förädlingsvärde och en ökning av antalet arbetslösa människor med cirka 11 000–17 000. Har vi råd med det? Är det rätt att ersätta bioekonomin med en fossil ekonomi som i själva verket är orsaken till problemet? Efter att importen av virke från Ryssland upphörde har den årliga skogsavverkningen sannolikt minskat med 10 miljoner kubikmeter på andra sidan gränsen. Klimatet erkänner inga nationsgränser.
Den biologiska mångfalden är viktig med tanke på livsmiljöerna och kommande generationer. Ur ett biodiversitetsperspektiv är det rimligt att säga att det behövs ytterligare naturskydd i södra Finland. Det är viktigt att se till att skyddet genomförs på ett rättvist sätt och att tillräcklig Metso-finansiering reserveras för tilläggsskyddet. Ur ett biodiversitetsperspektiv borde också all verkligt gammal skog skyddas.
Ett försvagat skogsbruk i Finland ökar problemen i andra länder och stöder den fossila ekonomin
I Finland avverkar vi inte träd utan anledning. Träden görs till produkter som ökar välbefinnandet i vardagen för hundratals miljoner konsumenter. Vad skulle alternativet till trä vara i de här produkterna? Genom att minska användningen av trä skulle vi stödja den fossila ekonomin, det vill säga produkter tillverkade av icke förnybara råvaror. Användningen av trä för med sig ekonomiskt välstånd till Finland – bland annat jobb, inkomstflöden och skatter. Virkesanvändningen är också en av de främsta orsakerna till att Finland har hållits bebott också utanför tillväxtcentren.
Jag ser det som osannolikt att Finland skulle behöva betala räkningen för att man inte uppfyllt tidigare felställda mål. Många EU-länder befinner sig i samma situation. Enligt de preliminära resultaten från ett forskningsprojekt lett av Maarit Kallio, professor i skogsekonomi och skogspolitik, kommer 2/3 av avverkningarna att flytta till länder där stockandelen som kan användas för den mekaniska skogsindustrin är mindre och klimatfördelarna i stor utsträckning inte kommer att uppnås. Dessutom skulle den ekonomiska skadan för EU vara enorm.
Det finns alternativ till att bränna energived
Min uppskattning är att energiindustrin bränner cirka 4-5 miljoner kubikmeter gagnvirke per år. Det här beror på att importen av energivirke från Ryssland har upphört och utfasningen av torvindustrin har gått snabbt utan att man haft beredskap att använda alternativ, ren energi. Om den politiska viljan finns, kan vi lätt stoppa förbränningen av gagnvirke genom att övergå till andra typer av värmeproduktion. Detta kräver förmånlig el, som kan produceras med hjälp av kärnkraft, sol, vind och vattenkraft. Här har vi alternativ, men det finns betydligt färre alternativ till träprodukter, kartong och mjukpapper, åtminstone inte hållbara sådana.
Aktiv skogsvård stärker skogarnas tillväxt och klimatresiliens
Klimatförändringen har orsakat stora skogsskador i bland annat Kanada, Tyskland, Österrike och Tjeckien. Vissa delstater i Nordamerika har beslutat att öka avverkningen för att bibehålla skogarnas livskraft i ett allt varmare klimat.
Också vi behöver tillämpa skogsvårdsmetoder som säkerställer att våra skogar är anpassade till det framtida klimatet. Ett exempel på detta är den forskning som tog fram en trädslagskarta för klimatresiliens för år 2100 som gjordes av Naturresursinstitutet och finansierades av Finlands Skogsstiftelse.
Enligt Naturresursinstitutets syntesrapport om skogarnas tillväxt skulle vi med vissa tilläggsåtgärder kunna stärka skogstillväxten på lång sikt med cirka 10 miljoner kubikmeter och öka kolsänkan med cirka 12 MtCO2 – samtidigt som skogarna hålls friska och anpassade till det förändrade klimatet.
Det skulle vara av största vikt att öka skogarnas tillväxt genom att ytterligare förbättra skogsvården så att våra skogar klarar av framtida klimatförhållanden (potential 12 MtCO2/år), öka tekniska kolsänkor (potential 30-50 MtCO2/år), stoppa förbränning av gagnvirke för värmeproduktion (potential 5-6 MtCO2/år) och naturligtvis, viktigast av allt, avsevärt minska användningen av fossila råvaror.