Skogsvårdande hyggesbränning ökar på grund av skogscertifieringens krav. Man vill nu överföra den traditionella metodens hemligheter till en yngre generation.
Hyggesbränning var en populär skogsförnyelsemetod ända till 1960-talet. Då man brände hyggesavfall och förnan från förnyelseområdet, skapades gynnsamma förhållanden för sådd av tall. Den fungerande metoden är arbetsdryg och därför glömdes den nästan bort under årtionden i och med att nya skogsförnyelsemetoder utvecklades.
”Nu ökar igen behovet av hyggesbränning på grund av skogscertifieringens kriterier. Hyggesbränning är en central metod då man vill främja skogsnaturens mångfald. I samband med hyggesbränning bildar naturvårdträden också grövre, förkolnad ved, som många insekter kan dra nytta av”, förklarar operationschef Arto Tähkävuori från Metsä Group.
Kunnandet om hyggesbränning vidare
Eftersom hyggesbränning under en lång tid var sällsynt, har många av de skogsproffs som behärskade metoden hunnit gå i pension. Ändå finns det också några erfarna hyggesbrännare också i Metsä Group.
”Nu är det dags att överföra dessa personers kunnande till den yngre generationen. Utöver själva kunnandet om hyggesbränning, är det viktigt att det finns människor som vet hur elden beter sig. Sådant kunnande kommer vi att ha nytta av bland annat i fråga om förebyggande av skogsbränder”, säger Tähkävuori.
Den 22 augusti utfördes en hyggesbränning i Viitasaari på cirka fyra hektar som ägs av Finsilva. Ett förnyelseobjekt inklusive grupper av naturvårdsträd fick smaka på elden. Dryga dussinet operationsförmän var på plats för att ta lärdom. Många av dem har hyggesbränning på kommande på sitt eget område ännu i höst.
Huvudansvaret för hyggesbränningen och skolningen låg denna gång på operationsförman Kari Kantanen.
”Jag var första gången med om hyggesbränning på den här fastigheten 1984, då som talkofolk. Det tallbestånd som växte upp på det hyggesbrända området har redan förstagallrats”, minns Kantanen.
Även om Kantanen har erfarenhet av tiotals hyggesbränningar, erkänner han att arbetet alltid är förknippat med en viss spänning.
”Man lär sig eldens beteende endast genom erfarenhet. Man ska ha respekt för elden och man ska undvika att ta onödiga risker. Man ska till exempel inte tutta på då det blåser för hårt eller om vinden är byig.”
Hyggesbränning kräver goda förberedelser
Förberedelserna av en hyggesbränning inleds redan då stämplingsposten planeras. DE operationsförmän som ansvarar för skogsvård på Finsilvas marker väljer ut de lämpligaste objekten. Lämpliga objekt är av lingon- eller blåbärstyp på mineraljordarter.
”Figurer med klara gränser, vilka gränsar till vägar är trygga och kostnadseffektiva att hyggesbränna. Det är viktigt att det finns släckningsvatten att tillgå på nära håll. Om det är möjligt, lönar det sig att utföra avverkningen på vintern och sprida hyggesresterna jämnt över området”, råder Kantanen.
Före hyggesbränningen gör man brandgator med grävmaskin, vilket innebär att man avlägsnar förnan för att förhindra att elden sprider sig. Samtidigt gör man enligt behov gropar för släckningvatten.
Man måste reservera tillräckligt mycket arbetskraft för förberedande arbeten, hyggesbränning och brandvakter efter bränning.
”En anmälan om hyggesbränning lämnas till räddningsväsendet två veckor före den tänkta hyggesbränningsdagen. Det slutliga beslutet om hyggesbränning fattas först på hyggesbränningsdagen beroende på rådande väder.”
”Lugnt och med minimerade risker”
Förnnyelseytan i Pyydydmäki i Viitasaari tändes enligt Kantanens anvisningar klockan fem på eftermiddagen, då vindriktningen hade stabiliserat sig och den byiga vinden mojnat till ett par meter i sekunden.
”Elden tänds under vinden och därefter rör sig två personer som tänder figuren runt om i motsatt riktning”, anvisade Kantanen arbetsfolket.
Den yngre generationens operationsförman Antti Rantala tog fördomsfritt gasbrännaren i besittning.
”Jag har försökt delta i hyggesbränningar alltid då det är möjligt. Detta är andra gången som jag deltar i hyggesbränning av ett förnyelseobjekt. En gång har jag också deltagit i brännandet av naturvårdsträdsgrupper. Lugn och minimerande av risker är i nyckelställning i detta arbete. Erfarna personer kan dela med sig av viktiga lärdomar”, funderar Rantala efter att han har slutfört sitt svettiga värv.
Hyggesbränningen är inte över ens då lågorna har lagt sig.
”Efterövervakningen måste skötas med omsorg. Vindpustar kan få området att ta eld igen till och med flera dagar efter hyggesbränningen”, påpekar Kantanen.
Till all lycka underlättade regnmoln under kvällen arbetet för talkofolket från Viitasaaren Viesti.